Anledningen till att jag haft martingal på honom är för att den "hängde med" när jag fick Tage, vid provridningarna hade han den på sig. Jag tror inte att jag är ensam om att det tar tid innan jag vågar ändra på något i utrustning-, hantering-, foder- och ridväg. Man tänker liksom att den förra ryttaren vet bäst, visst gör dem kanske det men en häst kan vara sig helt olik från en ryttare till den andra. Därmed behöver man kanske olika sorters metoder, rutiner och hjälpmedel. Tage har varit en hård nöt att knäcka, inte förräns nu har jag lärt känna honom och får känslan av att "han är min häst, jag är hans ryttare", att vi tillhör varandra och att han tycker om/respekterar mig.

Med andra ord så tar det lång tid att lära känna sin häst och skapa nya rutiner. Jag har inte ens reflekterat över att han kanske skulle hoppa bättre utan martingal, vad hade jag att jämföra med? Vi har aldrig hoppat utan martingal förr och jag är inte synsk. Inte förrän man har provat kan man överväga vilket alternativ som känns bäst. Tidigare har trott att det helt enkelt var så som Tage skulle kännas, lite kantig och spänd. Men nu fick jag testa på motsatsen, och självklart föredrar jag den!

Sedan har vi inte tränat hoppning/markarbete så himla mycket, jag har haft Tage i 5 månader varav 3 av dem har varit fulla med snö och omöjliga att träna annat än uteritter på. Dessutom kanske han BEHÖVER martingal när det blir högre höjder, det hann jag aldrig testa i förrgår. Då är det en annan femma, för som jag skrev i det HÄR inlägget så ska man självklart ha den utrustning som behövs, men inte mer. Skulle han behöva martingal vid ordentligare hoppning så får han självklart ha det.