Du kommer alltid att vara min bästis och bästa häst oavsätt!

När jag är 18, då ska jag satsa, riktigt satsa! Som jag skrev i ett inlägg tidigare så kommer jag ju ändå inte kunna utvecklas uppåt i klasserna utan en yngre och duktig häst, och det tar ju ett tag att hitta. Jag "har" ju redan en superhäst i form av Preston, men han ska först och främst bli frisk, och sedan rutinerad på banorna.


Framtidshoppet?

Därför har jag tänkt ut att 18 är en perfekt ålder att riktigt ge järnet, under tiden där i mellan hinner Preston vässa klorna ordentligt och jag har förhoppningsvis hittat en yngre läromästare som har hjälpt mig att stabilisera oss i högre klasser. Kunskap är också väldigt viktigt att ha, så jag har 1½ år på mig att lära mig allt om allt!

Sen skulle jag gärna vilja jobba som beridare/hästskötare åt några duktigare ryttare, först någon i Sverige, och sedan utomlands.


Bl.a. denna svenska ryttare vill jag jobba hos!

Jag har än en gång insett att man inte kan få allt på en gång, därför tycker jag att denna planeringen är en väldigt bra "mall". Jag har tid att förbereda både mig och hästarna så att vi alla kan vara riktigt vassa så småningom! För, har man inte pengarna, så får man hitta andra sätt att nå framgångar!

Ett litet sammandrag av mina planer inför framtiden, resten finns i mitt huvud och anteckningsblock ;)

Hur sköter man hästens ben på bästa sätt? Ja, det finns det miljontals delade meningar om! Vissa anser att naturligt är bäst, vissa föredrar att skydda dem dygnet runt.


Jag har läst att Merediths hästar har duntäcken som täcken, annars får de skav och vanliga hästtäcken är dessutom för tunga... Överbeskyddande?

Personligen tycker jag att det är oerhört överbeskyddande och löjligt att ständigt ha något slags skydd på hästens ben; Höga benskydd på alla benen i hagen, lindor/skydd under ridpasset, liniment och vatten efter ridpass, back on track, lindor och paddar över natten. Varför gör man så? För att annars skadar sig hästen säger de flesta. Men om den ständigt har något som stödjer upp benen, då är det inte så konstigt att hästen inte klarar sig själv utan skador till slut! Hästens ben har då blivit så svaga att de går i sönder för minsta lilla, och hur bra är det? Jag förstår tanken bakom att hålla hästen skyddad, men många gånger går det överstyr, och då blir det endast en ond cirkel av det hela där hästen ständigt måste bli beskyddad.



Jag själv föredrar naturellt så långt det går, hästen måste vara slagtålig och den måste få vara bara häst någon gång! Jag använder skydd när jag rider, mina gamla hästar blir även spolade med kallt vatten på benen efter ett ridpass, men något annat behövs inte. Hästarna är glada och friska.

Mina hästar går inte några höjder (ännu), men jag tror ändå att naturligt är det bästa. Att landa efter ett 160-hinder tar ganska hårt på hästens ben, men borde det då inte ta extra hårt på ett par ben som står inlindade i bomull vanligtvis, än ett par ben som har fått stärkas av att bara "vara"?

Vad tycker ni, har ni några erfarenheter av ämnet? Hur sköter ni era hästars ben? Dela med er i kommentarsfältet!

Okej, nu har jag suttit och funderat lite över hur jag vill att min ridning ska se ut just nu, i dagsläget. Kanske inte någon intressant information för er läsare, men jag vill gärna ha det skrivet någonstanns så att jag inte glömmer bort det, och eftersom det handlar om hästar så kan ju ni lika gärna ta del av det på bloggen?

1. HA KUL!
Just nu ska jag försöka att bara fokusera på att ha kul när jag rider, som när man race:ar på stubbåkrar med sin ponny! Nu menar jag inte att man ska vara oseriös i sin ridning och rida sönder sin häst på saker som man själv tycker är roligt, men allt behöver ändå inte vara blodigt allvar! Jag har förmågan att vilja lite för mycket, och framför allt för fort, då glömmer jag bort vad som är det roliga med hästar och går istället in och tjurar för att jag inte kan få allt serverat på silverfat.



Min "inspiration" inom detta ämnet är Tina Lund. Se på denna bilden! Hon hoppar en 160(?)-bana, men har ändå tid till att sitta och skratta över hinderna! Hur härlig får man vara?

2. TÄVLING SKA VARA TRÄNING!
Vi pratade om det medans vi satt på läktaren och kollade på andra som var inne på banan under Ystad-tävlingen i lördags; Det syns vilka som har rutin på tävlingar, och vilka som inte har det. De som har rutin tar det hela bara som en träning; Lugnt och sansat, fina språng, form mellan hinderna etc. De "mindre rutinerade" tar det just som en tävling, det är högt tempo, huvudet i taket och så snäva svängar som möjligt. Jag kan inte säga att jag tillhör de rutinerade ännu, jag tillhör klart den andra kategorin. Men mitt mål ska vara att kunna rida sådär lugnt och fint, lekande lätt ska det se ut!
Jag har även här en liten inspirationskälla, som jag håller hemlig!

Tjejsport?

Varför har ridsporten blivit klassad som en tjejsport? Visst, nästan vareviga tjej har någon gång under sitt liv haft kontakt med hästar, men om man nu tänker på de ryttare som är aktiva på tävlingar, ju högre klasser desto fler killar. Faktum är att de svåra klasserna nästan domineras av killar!


Världsrankingen. Jag vet inte hur pass uppdaterad den här listan är men ni kan tydligt se att det över lag bara är killar.

Varför är det så? Även i en s.k. tjejsport är det killar som dominerar? Då är det ju knappast någon tjejsport!

Sen är det konstigt, miljontals tjejer över hela världen rider dagligen, drömmer om att en dag få hoppa med toppryttarna, och lägger sin själ på hästarna. Ungefär en halv miljon killar håller på med hästar. Trots denna stora antalsskillnad så är det ändå så många fler killar ute på världscuper, än det är tjejer. Hur kan det komma sig, att killarna har det "lättare" att ta sig till toppen än vad vi tjejer har, trots våra dagliga drömmar?
(OBS: Antalet tjejer/killar som rider stämmer inte, jag ville bara visa vilken stor skillnad det var)

Är det så, att killar vill ha större utmaningar, lite farligare höjder, och därför klättrar snabbt upp till högre höjder = Därav den stora klungan killar som plötsligt visar sig ju högre upp i klasserna man kommer? Är det så, att många tjejer är för mesiga för att våga chansa utan att vara 110% säkra på att det skulle funka? Är vi för rädda, både om oss själva och om vår häst?
Nu säger jag inte att killar inte är rädda om sina hästar, utan kanske att vi tjejer är >för< rädda om våra? Vi vågar kanske inte chansa lika mycket för "Tänk om jag ramlar av?" eller "Lilla Snuffles kanske inte klarar en så snäv sväng?".
Är det skillnaden på varför killar klättrar snabbare än tjejer?


Eric Lamaze

Samtidigt som jag tycker att vi tjejer ska ta efter ryttarkillarna, ta för oss bättre och våga chansa, så blir jag lite irriterad på just killar. Det är främst killar som sporten kallas för "tjejsport" av, såväl "vanliga" killar som SVT:s repportrar, tidningsredaktörer och allt vad dem nu kan vara. Men, ändå har de mage att säga att ridsporten aldrig skulle få så "stor" publicitet som vi får, om det inte vore för killarna som håller på med sporten! Varför skulle ridsport få mindre publicitet om det var mindre killar som red? Är det 10-talet vi lever på eller?

Så, varför kallas ridsport för "tjejsport", när den helt klart domineras av killar ju högre man kommer?
Varsågoda att argumentera.

En stilla undran; Hur kan det vara så att två toppryttare, lika bra och med samma förutsättningar, kan uppfattas så olika?

Om vi tar Malin Baryard och Meredith Michaels Beerbaum som exempel.
Båda tävlar på samma nivå, och båda har legat/ligger rankad 1:a i världen.
Men, Malin uppfattas som en "Barbie-ryttare" enligt min mening, medans Meredith tas mer som en seriös ryttare.

Hur kan det vara så? Malin är ju egentligen lika seriös som Meredith skulle jag tro, men av någon anledning skickar hon lite "Barbie-vibbar", eller vad man ska säga?...

Någon som har en tanke om vad detta kan bero på?
(Lite rörigt inlägg, alla mina idéer till inlägget försvann under tiden jag började skriva...)

Fy farao alltså! Den här tjejen kan man undra vad hon har att göra uppe bland världsstjärnorna att göra?! Alla som såg hoppningen för någon timme sedan, på Eurosport, vet vem och vad jag talar om?!
För er som inte såg det, kan jag förklara:

Det var en speed-hoppning, alltså för varje rivning så lades det istället på 2 sekunder i tiden, istället för att få ett fel. Den här tjejen rider in, hoppar det första hindret, efter det så var det typ en halv volt fram till 2:an. Tjejen rider inte alls någon bra väg, vilket resulterar i att hästen vägrar. Vet ni då vad hon gör? Jo, hon tar upp sitt spö och slår hästen allt vad hon kan, fem eller sex gånger på baken?!

Vad tusan är hon för någon?! Och mitt på en show, bland en fullsatt publik? Vad ska hon vara för någon slags förebild för yngre ryttare?! Och det värsta var att hon aldrig blev tillsagd, eftersom internationella regler är annorlunda, vad förmedlar det för budskap till de yngre då?

Nej, verkligen en idiotisk tjej! Jag förstår inte hur hon lyckats ta sig så långt med den stilen/attityden? Nåja, det var rätt åt henne att hon rev det sista i alla fall! Hon borde skämmas över sig själv.

Måste man vara rik för att kunna skapa sig ett namn i hästvärlden?

Just nu pågår det en mycket intressant diskussion inne på Bukefalos.com, nämligen "Att lyckas i ridsporten utan pengar"! Vad anser ni? Måste man ha fått turen att få tillhöra en rik familj som kan köpa det mesta, eller har en "normalfattig" person lika stor chans att nå framgång?

Personligen tror jag faktiskt att man kan lyckas ta sig till toppen på bara talang och rätt öga. Visst, pengar är till en väldigt stor hjälp, och öppnar fler dörrar med större möjligheter, men varför skulle det nödvändigt betyda att du, bara därför, kommer att slå igenom? En "fattig" kan självklart vara lika talangfull, till och med mer talangfull, än dem som har pengar upp över öronen. Det är ju faktiskt inte märkena på dina ridkläder som gör att din häst kan hoppa högre hinder, eller hur?

Jag kan hålla med om att det är en enormt större möjlighet för personen som har det väl ställt, men vad är det som säger att en "fattig" inte skulle kunna nå samma möjligheter, efter dubbelt så mycket slit och svett som den rike har gjort av med? Just det, inget! Det finns till och med några av elitryttarna som inte fått allt på silverfat direkt, så hur kan det då vara omöjligt?

Vad jag vill få fram är; Om man verkligen har bestämt sig, oavsätt ekonomi, för att bli en toppryttare så är det bara att kämpa, kämpa och kämpa! Vissa kanske får kämpa hårdare än andra, men allt går om man vill. Det finns lösningar för allting, så det är bara att bita ihop och fortsätta göra det bästa av det du har. Det kommer löna sig någon gång! 

"Livet består inte av att ha bra kort på hand, utan av att spela dem man har väl"

Jag tror att allt är möjligt, vad tror ni?