Många av er verkar ha reagerat över att jag strukit mig från så många tävlingar på sistone, så jag tänkte att jag lika gärna kunde berätta mina "värderingar" för tillfället så kanske ni blir lite mer förstående.

I början av året satte jag upp en hel del mål som jag trodde skulle gå att uppfylla utan problem, men det har visat sig vara SÅ mycket svårare än vad jag trodde! Jag har insett att det är mycket jobb kvar på Tage innan vi kommer kunna starta 120, eller ens vara i närheten av att uppfylla största delen av mina mål för året. Eller, visst skulle vi kunna starta 120 men det hade inte gått att göra på det sättet som jag vill att det ska göras på.

Även om jag gillar att tävla, så finns det inget så upplyftande som när man har gjort ett gott arbete under träning. För mig har resultatet på träning alltid varit viktigare än resultatet på tävling, för dem hör ju ihop -Kan man inte träna sin häst rätt så kan det inte gå bra på tävling. Går det dåligt på tävling så är det något man har missat eller slarvat med på träning. Elisabeth Lundholm sa på föreläsningen Framgångsrik Tävlingsryttare "Man ska endast tävla som en avcheckning för att träningen fungerar, inte för att jaga rosetter". Jag har nog alltid haft liknande teorier i bakhuvudet, även om jag inte fick höra dem i ord förrän vid föreläsningen.

Visst är det roligare att t.ex. träna upp din hästs kondition med galoppintervaller så pass mycket att du är säker på att vinna när du åker ut på nästa tävling, än att fortsätta med ett dåligt och oinspirerande träningsupplägg där din häst varken blivit bättre eller sämre på något och där du bara kan hoppas på att vinna nästa tävling (fast du gör det förmodligen inte)? Så har i alla fall jag alltid tänkt, det finns alltid en baktanke och ett mål med mina träningar. Bäst på träning är bäst på tävling. Vill man vinna så måste man börja med att lägga upp en bra och givande träning.

Eftersom jag tänker på det sättet så blir ofta tävlingarna oviktiga för mig under den tiden som jag arbetar med något på min häst. För jag vet att vi kommer komma tillbaks ännu bättre än förut tack vare träningen. Så är det med Tage just nu, hurvida jag tävlar ofta eller inte, på vilka höjder och om vi sen stryker oss -Det bryr jag mig inte om (och ni har inte rätt att göra det heller). Det enda jag bryr mig om JUST NU är att vi ska ha bästa förutsättningarna för att gå runt en fin 0:a, så att vi får en positiv upplevelse med oss hem och att jag kan se en utveckling på det vi gör. Ett självförtroende är lättare att bryta ned än att bygga upp, känns något inte bra så stryker jag mig hellre. 

Anonym om Min fina Tage<3:
HUR GICK PAY AND JUMP?!?!

Dying to know? Jag åkte aldrig till P&J'n eftersom det hällde ner regn och blåste, och jag kände helt enkelt inte för att tävla i det vädret. Jag vågade inte skriva det på bloggen eftersom jag visste att en massa anonyma skulle vara snabba till att skicka in sina klagomål i så fall. Tycker inte ni att det gått lite väl långt då -När man inte vill/kan skriva sanningen i sin egen blogg?

Har två uppföljar-inlägg på G som kan relateras till detta, det kommer att bli några förändringar framöver. Ni får snart ta del av dem!

Relaterat inlägg: HÄR