IIIIIHHHHHH, imorgon ska jag prova rida! Bara skritt förstås, det behövs för både mig och Tage. Som för övrigt har fått stå i 1 vecka trots mina planer på träning utan ryttare, suck...

Läkarbesöket idag var minst sagt onödigt... Jag blev röntgad "för att se om det blivit bättre", lite knäppt med tanke på att sprickorna endast syntes på skiktröntgen förra gången...? Efter det fick jag träffa en sjuksyster och någon annan gubbe som båda måste ha varit över 70 år och verkade allmänt senila och förvirrade?... Kändes mer som i en skräckfilm, när man blev bortförd till någon galen läkare som skulle utföra en massa hemska experiment på en?! Allvarligt, dem "läkarna" kändes inte alls seriösa...



Jag fick en massa kommentarer om varför jag inte hade börjat gå på foten än. Varför skulle man frivilligt vilja gå på sin fot om det gör ont, och som dessutom skulle ta 4 veckor att läka?! Hade jag fått information om att man skulle börja gå på den redan efter första veckan så hade jag kanske i alla fall försökt... Jag fick en "gipsstövel", fast utan gips. Den ser ut som en stor thermoridstövel och ger väldigt mycket stöd, så jag tror inte att det kommer bli något större problem med att rida.

Dem gav ingen som helst information om när man bör sluta med alla dessa stöd och kan börja anstränga foten precis som vanligt igen. Det verkar inte som om jag kommer få någon sjukgymnastik heller... Kändes som sagt väldigt luddigt och oseriöst allting...

Men jag är glad ändå, imorgon ska jag äntligen få prova att rida! Tage kommer nog inte vara lika glad, han blir jätteirriterad om man är klumpig när man sitter upp/av... :p