Jag fick hoppa in för Maria idag med dressyrträningen för Hanna Helbig. Inte mig emot, dock känns det som att jag snor hennes häst... ;P

Han har börjat vänja sig lite mer vid transporten nu när han åker flera gånger i veckan, det blir mindre och mindre "dränkt i svett" för varje gång, idag var det knappt något alls! Han såg lite fler ridhusspöken nu än i vanliga fall, han blev väl lite mer uppstirrad av att det var så många hästar i manegen, folk på läktaren och täcken m.m. som hängde längs sargen men så fort vi började arbeta fick han annat att tänka på.

Jag börjar känna mig mer och mer hemmastadd på honom, nu känns han mer som att rida på Liva, fast med 10 meter längre galopp! Hanna är inte riktigt min stil på tränare, men hon gav i alla fall några bra tips idag:

- Jag måste få honom att hänga lite mer på sitt steg, så att han inte bara springer iväg på frambenen. Mot slutet tyckte jag att jag fick mycket bättre ordning på hans trav, den blev lite lugnare i alla fall. Galoppen har jag dock inte riktigt hittat knapparna i ännu, men det kommer väl så småningom.

Jag har lagt märke till att så fort det är någon form av arbete, t.ex. skänkelvikning, det är då han börjar springa snabbare. Han är alltså lite arbetslat ibland, då smiter han undan genom att höja tempot. Det är ju mindre jobbigt för hästen att bara springa på än att gå i ett samlat lugnt tempo. En sak att lägga på minnet alltså!

- Jag ska öva mycket på galoppfattningar, just nu springer han in i galoppen för mig! Jag vet inte om det beror på att jag inte gör på samma sätt som Maria, eller om han brukar göra så för henne också, jag får kolla på nästa träning så att jag vet av vilken anledning det blir så och ev. hur Maria gör.

- Halvhalter! Detta är något jag aldrig har behövt göra på någon utav mina andra hästar. Jag vet att man ska göra så men det blir ingen skillnad på mina vare sig jag gör det eller inte... Preston dock kändes det stor skillnad på, så nu är det bara att pressa in i minnet tills det sitter där!

Också får jag ju avsluta inlägget med träningens bästa! Två gånger fick jag Preston att fatta galopp direkt från skritt, utan en massa spring! Dock har jag absolut ingen som helst aning om hur jag gjorde för att få till det?...

Nu blir ni spända, va?

Träningen idag gick jättebra, vi börjar lära känna varandra bättre och bättre och jag kunde hålla mig kvar i den stora galoppen mycket lättare idag! Han är precis motsatsen till Liva; Liva är ganska självgående, kan tempot och vilket avstånd bäst själv - Preston är vinglig och osäker på var, när och hur han ska gå an och hoppa hindret.
Han är med andra ord ganska valpig fortfarande, men han har en enorm kapacitet som ligger gömd, med lite träning kan han nog gå rätt långt.

Vi tog inga bilder idag (Men ägarens man gjorde, så dem får ni se så fort de blir hitskickade!) men däremot filmade vi lite. Det blev inte världens stiligaste ridning idag, vi letar fortfarande varandras knappar, så det får ni ha lite överseende med! Även att jag hoppar i en dressyrsadel (De har ingen hoppsadel, men vi håller på att leta efter en till honom) och att mamma står och galer...

Stolt kan man nog kalla mig nu. Jag red nämligen alldeles själv på min unghäst idag!

Det var första gången som mamma knäppte loss linan, så att jag kunde rida runt själv på banan. Det gick superbra, hon är väldigt lyhörd på rösthjälperna, vilket kändes skönt när hon ökade takten lite för mycket. Jag är chockad över att hon ännu är så himla cool och förståndig! Jag som föreställt mig varenda gång att "den här gången blir det nog rodeo", men inte en enda gång! Men såklart kommer dagen, jag får väl passa på och njuta sålänge det varar?

Jag längtar verkligen tills hon är "klar" och vi kan åka ut på tävlingar, spännande och se vad hon går för!
Dessutom så mätte vi henne idag igen, 160 låg hon på nu, alltså 1 cm högre än vad hon var vid förra mätningen! Två framsteg! Vi börjar fundera på om hon verkligen kommer bli så liten trots allt, Liva är ju bara 164 och hon är ju ändå ganska normalstor?
Nej, det ska bli kul och se vad hon är för en om några år!


2007
PS. Täcket är sönder, jag vet. Hon är specialist på det.

Årets bästa markarbete, änsålänge, skedde idag runt 16.00 på en häst som heter Liva!...

Är riktigt stolt över henne idag, jag tror faktiskt aldrig att vi har haft ett så bra dressyrinriktat pass tillsammans, någonsin!

Under passet kom vi fram till:

1. Enda sättet att få Liva till att gilla något som involverar lite dressyrarbete är att fylla hela banan med en massa bommar, cavalettis och koner, på så sätt hinner hon inte tänka på några dumheter så som "Jag vet inte ens hur man stavar till form?..." och "Men jag har bara 2 ben och de sitter här framme?...".

2. Livas svaga sida är höger! Under galoppdelen på uppvärmningen sprang hon gärna snabbare i höger varv, medans hon hade en lugn och sansad galopp i vänster.

3. Jag lade märke till hur lätt det är att skaffa sig hårda händer... Jag brukar annars vara en väldigt mjuk och följsam ryttare, men under hennes skrittperiod tänkte jag "Nu jävlaride ska hon gå ner!" och tog till hårdhandskarna eftersom hon brukar ha lika svårt att gå i form ute som på banan. Visst gick hon i form, men det var ingen god idé att vara så hård. Nu har jag nämligen vant mig vid det! Även om jag känner mig illa till mods vareviga gång jag gör det/gjorde det så har det satt sig i bakhuvudet och kommer liksom automatiskt utan att jag tänker på det...

Men det ska det bli ändring på igen, för jag vill inte vara någon hård ryttare, det är inte min stil. Dessutom så märkte jag under dagens pass att jag faktiskt kan få henne i form, utan hårda händer! Jag försökte återgå till min normala ridstil idag, lätt på handen och att bara ha roligt. På köpet fick jag en häst som strålade av livsglädje och bus! Så som jag vill ha henne alltså.

Liva verkade även väldigt positiv till denna sortens markarbete, både jag och hon känner oss lite gladare av att se en fylld ridbana, då är det liksom bara att välja och vraka bland en massa olika övningar! Särskilt roligt tyckte Liva det var att få hoppa alla bommarna i galopp, vissa hade hon racing på!

Det blev alltså inte mycket till lydnadsövningar idag men det gör detsamma. Vi hade i alla fall roligt tillsammans igen, och det är huvudsaken just nu!

Jag tänkte börja med att berätta om gårdagens pass, eftersom jag inte hann det igår.
Det hände en störande/läskig sak, och sedan en hysteriskt rolig sak!


Susanne på Liva, 2007.

Jag hade ju planerat att rida en långrunda med klättring, men så det blev det inte, för en stor lös hund kom springande mitt över åkern! Jag är inte rädd för hundar, sålänge jag känner dem eller ser att den har en ägare vid sin sida. Kommer den springande helt ensam så blir jag däremot helt paralyserad! Man vet ju aldrig om den är snäll eller ilsken...

I alla fall så valde jag det säkra före det osäkra, vände tillbaka och tog en kortare på runda, vilket innebar bara skritt eftersom den är så kort, plus att grusvägarna var stenfrusna.

Till det roliga: På åkern som vi red bredvis hade bonden precis varit och gjort något på, så där fanns en hel skock med kråkor och andra fåglar. Gissa vad som hände? Någon av dem sket Liva mitt i pannan!... Jag skrattade nog hela vägen hem!
Man säger ju att får man fågelskit på sig betyder det tur. Hur det nu kan betyda det, efter att ha oturen att få det på sig?!


Moby Dick, och Catrines hand...

Dagens ridtur gick suveränt! Jag drog med mig Catrine och Moby på rundan till Kåsebergabackarna (Äntligen fick hon sitt klättringspass!), 15 minuters trav där gjorde susen. Hon var inte riktigt medgörlig till form idag, men det gjorde inte så mycket idag, hon jobbade på bra i backarna.

Idag var nog den bästa rundan som jag ridit på länge! Vi tog en ganska lång runda, med mycket skritt och 10 minuters trav på en gräsremsa längs en å. Allting gick perfekt; Trampa på bra i skritten och en fin trav, men det absolut bästa var nog att hon gick i en skitbra form, både i skritt och trav!

Jag vet, jag tjatar om hur fantastiskt det är att hon går i form, men det är fantastiskt för att vara henne! Hon är inte lätt att få mjuk i nacken, och har dessutom en hals som behöver "lite" fler muskler, så det är därför jag nästan hyperventilerar varje gång hon gör det, om ni undrar alltså?

Resten av veckan tänkte jag som sagt köra på i samma stil, långa rundor och längre travpass. Imorgon funderar jag på att rida ner till backarna vid Kåseberga, så att hon får klättra lite... Det är så synd att det är så brant ner till havet, där är aldrig några människor så det hade varit relativt nära och bra att kunna rida ner där, men om man inte vill riskera att rulla ner så gör man nog bäst i att låta bli att försöka...

Alla borde testa att rida iväg precis i gryningen, det finns nog inget skönare! Allt var så lugnt och tyst. Såklart hade det ju varit ännu mysigare om det hade varit en liten soluppgång eller något, men vi fick nöja oss med dimma och småstänk, det gick lika bra.

Dagens runda gick mycket, mycket bättre än det första travpasset, i måndags. Hon var mycket lugnare och mjukare, även om hon ibland sprang på lite så tyckte jag att hon svarade mycket bättre på förhållningarna. Sen går hon ju inte i någon korrekt form ännu, alla chanser hon får, tar hon och fuskar med näsan... Men det tänkte jag att vi kunde korrigera lite noggrannare sen när den "riktiga" träningen börjar.

Jag har en himla tur, skolan för den här veckan är slut! Imorgon har vi nämligen studiedag, och min mentor sade till oss idag att lärarna vi har på fredag inte kommer komma p.g.a. sjukdom.
Så resten av veckan, och travveckan, tänkte jag rida lite längre rundor, så att hon hinner lossna ordentligt och få några riktiga genomkörare!

Vårt första travpass gick av stapeln idag, för några timmar sedan. Det kändes dock inte helt OK, och jag är lite besviken på både Liva och mig, även om Livas beteende är förståeligt och helt normalt.

Vi skulle ju trava 5 minuter idag, vilket betyder att skulle behöva en klocka. "Lyckligtvis" hade alla våra slut på batteri, så jag var tvungen att använda min mobil (Som är hundra gånger klyddigare eftersom jag då måste få upp den ur fickan först). Fel Nr. 1 alltså!

Sen gjorde jag Fel Nr. 2 genom att välja en alldeles för kort runda, med dåliga travvägar. Antingen var vägen helt grästäckt och lerig, med en massa knölar, eller så var den bara lerig och stenig...



Fel Nr. 3 var att jag absolut icke kunde få ner Liva i form, på hela passet! Det kändes som att försöka vika en stock eller något... Hon var upptagen av att gå runt och kolla förskräckt på allting, blåst gör ju allting sååå mycket farligare...

Det sista, men inte minsta felet (Fel Nr. 4) utgjorde sig av att Liva pinnade på som om det gällde livet! Det var omöjligt att få henne i ett lugnare tempo, jag fick till och med mjölksyra i armarna.

Avsikten med travpassen är att hästen ska gå i lugn och bärig trav, i form, och på så sätt få en ökad elasticitet i senor och ligament. I och för sig är det ju naturligt att hästarna tycker det är roligt att få komma ut på runda och springa av sig lite, men hon är ju gammal och har lätt för att dra på sig skador på sina ben, och vi har inte tid för några skador nu!

Det är egentligen ingenting att vara sur eller besviken för, jag antar att jag mest är orolig över att hon ska gå och bli halt. Plus att en dag av planeringen har gått i stöpet...

Äsch, det är en ny dag imorgon och då ska jag se till att inget går fel! Antagligen är hon inte lika uppspelt då heller eftersom hon sprang av sig det mesta idag (Hoppas jag?!).

Första perfekta ridturen på Amber skedde idag! Jag har ridit på henne några gånger förut men då har hon varit väldigt spänd och tveksam, jag likaså. Men efter en vila från varandra så känns det som att vi båda har mognat i huvudet! Jag var inte så rädd och försiktig som jag varit mot henne innan, utan skötte och red henne som om det skulle varit Liva. Amber betedde sig också mycket vuxnare, hon har nu accepterat och förstått att det är jag som bestämmer. Så vi har tagit ett stort steg tillsammans nu!

Men det var tusan vad hon har blivit snygg! Hon har ju alltid varit en vacker häst men hennes ansikte har nu blivit ännu mer finmejslat och kroppen är välutvecklad med en ganska kraftig hals. Skitsnygg! Jag får ut och fota henne inom de närmaste dagarna, så att ni får se!
Förresten så mätte vi henne idag, hon är nu 159,5. Hon kommer ju att bli en liten häst, men över 161 så är jag nöjd. Ninja la Silla är ju faktiskt inte större!



Livas sista skrittdag tillbringades tillsammans med Catrine på Moby och Julia på Tuffe (Alla mina hästar blev motionerade idag!). Tuffe var som vanligt piggast, och höll ledningen hela rundan. Vi red en runda som har en lång sick-sack-gräsbana, där vi vanligtvis brukar galoppera, så alla hästarna var ganska så pigga... Men allt gick bra, Livas form-muskler fick en riktig genomkörare idag.

Har ni ridit idag?

Yeey, jag är så glad att skrittperioden snart är slut (1 pass kvar) och att vi faktiskt har klarat det! Två veckor med bara skritt kan ju bli rätt så långtråkigt, tro mig, jag vet...

Ni får en liten video från dagens pass. Egentligen tycker jag inte att man ska hålla på med sin mobil medans man håller på med en häst, men jag bortsåg från den regeln idag. Förresten, såg ni vilket "fint" väder det var idag? Tur i alla fall att det inte var så kallt!

Hälften av skrittperioden är gången, nu är det lika många dagar kvar. Det är fruktansvärt skönt att bara kunna koncentrera sig på en häst, istället för tre. Jag har bestämt mig för att lägga ner tankarna om Tuffe, jag kom fram till att jag inte vill tävla honom mer, han är gammal och jag ser ut som en jätte ridandes på en fallabella... Möjligtvis ska han få gå Allsvenskan, men den är ju inte förräns till höst, och då ska kanske Julia få vara hans ryttare. Amber går inte att träna just nu, med tanke på att vi inte har ridhus och att det är stenfruset på vår ridbana.

Jag är så himla glad att jag har min Liva! Hon börjar se riktigt snygg ut igen, med glänsande mjuk päls och nysatta muskler! När det väl gäller så kommer hon att se ut som en riktig stjärna. Det är så jäkla synd att hon är till åren nu, mamma tog upp ett förslag igår, som vi pratat om förut, ifall vi skulle ta föl på henne. Det hade varit hemskt kul, att ha något som kommer från henne och med hennes kapacitet, men inte det här året. 2009 ska vara vårt tävlingsår. Men å sin sida så är hon kanske för gammal nästa år?... Nåja, vi får väl se hur saker och ting löser sig i slutändan...

Ursäkta ett väääldigt konstigt, rörigt och ganska ointressant inlägg. Jag känner mig nästan därann just nu, totalt tom i huvudet när det gäller bloggen. Men nu är ni i alla fall lite uppdaterade så det får ni väl nöja er med sålänge!

Skritt idag igen för Liva, såklart. Jag var lite orolig att hon skulle flyga i taket under ridturen, eftersom det smälldes raketer lite här och var, men hon reagerade knappt ens!

Och idag ska ni få se några dagsfärska ridbilder som mamma tog:








 

Motivationen är verkligen på uppgång nu (Peppar, peppar) och Liva är inne på sin 2:a skrittdag idag! Bara 12 kvar då... Liva verkar otroligt nog inte tycka att det är alltför tråkigt ännu, antagligen har hon nog en chock över att hon blev riden två hela dagar i streck(!). Nej, jag vill inte påminna er fler gånger nu om hur lite jag har ridet på ett tag, det är så pinsamt...

Det är faktiskt ganska skönt att bara träna i skritt, man hinner liksom tänka efter lite mer och korrigera. Nu när det bara är skitt tänkte jag ta tillfället i akt att träna mer på Livas två svagheter; Formen och bakdelen. Formen har hon alltid haft svårt med, så det är på tiden att hon börjar bli lite stadig och sätta lite halsmuskler! Bakdelen behöver hon sätta under sig mer, så att hon lyfter lite från framdelen. Dessutom behöver hon en hel hop med muskler på den! Ska jag säga det enkelt så behöver hon en hel hop med muskler över hela kroppen, så mycket backträning ska det bli också!

Jag ser fram emot att se hennes utveckling.

Tänk vad snygg Liva kommer vara med lite muskler, särskilt på baken!

Era små "spark-i-baken-kommentarer" hjälpte faktiskt, för klockan 11 idag så småjoggade (Nästan i alla fall) jag faktiskt ut till stallet! Liva blev glad när jag kom och hämtade henne, och det är inte så vanligt att hon blir! Dock blev jag inte lik glad när jag såg att hon överallt där inte täcket skyddade var kolsvart av otorkad gegga...

Hennes 2 skrittveckor ska nog gå bra, dock kommer hon tycka att det är tråkigt efter några dagars skrittande... Men, hon får stå ut, är man så gammal får man ju vara extra försiktig med benen, och då blir 2 veckors skritt utmärkt!

Hon skötte sig i alla fall över förväntan, jag trodde hon skulle vara en krutburk igen efter att bara stått några dagar igen, men hon var inte så farlig, vi travade 2 korta streckor så att hon inte skulle bli alltför tjurig. Jag fick dessutom henne i form! Det är inte världens lättaste kan jag säga.

När vi kom tillbaka så tänkte jag ta en extra liten putsning på henne eftersom hon såg "ganska" förjävlig ut, men förutom stretchingen så hann jag bara kyla hennes ben med vatten, linimenta, kratsa och olja in hovarna innan hon tyckte att det räckte för dagen.
Hon tyckte i alla fall att hon var fin när hon kom ut i hagen, uppvisning inför alla de andra små lortgrisarna!

Mobba mig om ni vill, men jag tycker faktiskt att den låten är lite mysig! Plus att den passar in på vad jag gjorde idag (Förutom solen såklart, här är det bara grått):

Vi var nämligen på långritt hos Molle!



De har jättefina ridvägar, strand och skog, där det fanns en massa naturhinder! Det var Tuffe som fick äran att följa med på denna lilla tripp idag, och han lär nog inte ångra sig även om han kommer ha världens träningsvärk imorgon...

Jag önskar verkligen att vi hade haft sånna ridmöjligheter, då hade jag minnsann ridet där vareviga dag, fram och tillbaka! Tänk vilken jäkla kondis hästarna skulle haft?! Och jag som redan har har hittat min drömgård, som ligger nästan granne med den här gården? Nej, jag har då två val;

Val 1: Flytta rubb och stubb. Men det här alternativet är näst intill omöjligt, hur ska man kunna flytta en sjö?
Val 2: Bygga en exakt likadan gård, fast placerad vid en skog och stand.

Hm... Vilket alternativ ska jag välja? 2:an verkar väl ändå lite bättre? Då kan jag ju dessutom bygga den ännu större och lyxigare?...
Äsch, vi får väl vänta och se tills det väl blir dags, jag hinner nog ändra mig 10 gånger om, minst, innan dess.


Lisen & Peders gård, väldigt mysig, särskilt hagarna! Det gick dock inga hästar i dem...