När botten is nådd...

2009-10-23 | 19:17:34

vissa dagar fungerar inget, men man ska inte ge upp för det. hoppas det löser sig!

Oj vad har hänt :O ?



jag har haft motgångar i 2 år nu, från att varit placerad på varje tävling upp till LA med min ponny till att gå över till min stor häst som är STEN HÅRD i psyket och haft motgångar i 2 år, men nu äntligen har han börjat fungera och det gör oss bara starkare, man lär sig en massa.. Det finns inget värre än motgångar , men alla måste vi ha dom ibland.. Tyvärr... :S

Alla har sina motgångar i ridningen, jag har velat sluta rida jagvet inte hur många gånger för det har gått så himla dåligt, men man övervinner sina hinder och lär sig något på vägen! Du fixar det, ge inte upp bara =)

Rid för en duktig tränare.. och fundera på varför du inte "räcker till" och vad du ska göra åt det. Ett tag gick det väldigt dåligt för mig och min häst, han tog över och jag kunde knappt hantera honom! men sen funderade på vad jag skulle göra åt det & nu går det hur bra som helst! bara att ta sig i kragen (:

Man förlorar fler gånger än man vinner i den här sporten, tyvärr. Men den som kan resa sig och stolt sträcka på ryggen ur problem/motgångar blir den starkaste. tro på dig själv, alla här vet att Du KAN rida. Alla har en dålig dag, ge inte upp : )

ni är nya för varandra just nu, ni fixar det :)

Du är en jätte duktig ryttare, säg inget annat. Om du nu har toppryttare som mål så kämpa dit. Det kan ta år innan du är där, men när du väl är där kan du vända dig tillbaka och se hur stark du var när du kämpa vidare. Allt går bara man verkligen vill, så ge inte upp dina drömmar nu. Du har kommit en bra bit på vägen. Kämpa på tjejen!

Jo det är jobbigt att det alltid ska komma samtidigt , särskilt motgångar :/



Men hallå, hur många gånger har du hoppat honom, tänk att det är en helt annan häst än vad du är van att sitta på, ställ inte så höga krav på dig själv :) Njut av allt du får lära dig på honom, och träna för fullt det kommer lossna, känn ingen press :D



Kämpa på :)

Jag har kämpat i flera år utan att komma mer än några steg framåt. Jag har ju dessutom sett att du kan - så fortsätt kämpa! Jag vet att vi är flera som tror på dig.

Det kommer att bli bra, förstår att alla har sagt det vid det här laget men du måste tänka på att ni är så nya för varandra (antar att det handlar om Tage?) och det tar ett tag att rida in sig på en ny häst. DU kommer att klara det för du är en grym ryttare!!

Precis som dom andra säger - ta dig i kragen, du fixar detta! Man har inte alltid bra dagar, skit i om folk kommenterar det, så är det alltid. Jag står i ett stall med jävla kärringar som klagar på ALLT!!! Bara för att min häst är 154 så är hon inte lika mkt värd, sen att kickar allas jävla rumpor på banan skiter dom i... Jag får stå ut med skit varje vecka, och det är inte lätt. Men jag går med högt huvud nowadays, jag vet att det handlar om avundsjuka då jag utbildat min häst såå extremt från INGENTING.



Om jag kan, kan du. Hoppas verkligen inte du tvekar på att skriva ut saker i bloggen, vi finns ju hör för att ge dig feedback, ris & ros, objektivt liksom :) Men i detta fallet, fastän jag inte vet vad det handlar om så säger jag ändå att du är så grymt duktig och kämpar på alla plan - och sluta aldrig med det p g a vad folk säger eller vad som händer!! För våran skull... :) Lång kommentar igen ;P

Jag säger som de andra, du har ju inte ridit honom så länge! Kanske behöver ni lite mer tid att jobba ihop er. Det är ju inget konstigt att man har svårt att gå från en hästtyp till en annan.



Jag känner igen mig jättemycket, när jag red unghäst kände jag mig ofta som världens sämsta ryttare. Men så var jag inte heller någon som satsar helt och fullt på hästarna, så för mig var det kanske lättare att ta. Mitt psyke och mitt sätt att rida passar bättre ihop med en stabilare häst.



Men om man verkligen vill, då är det bara att kämpa! Du är fortfarande ung och har tid på dig att kämpa, samt möjligheterna. Jobba ihop er, rid mycket dressyr och träna upp din styrka så kommer det nog gå bättre på nästa tävling.

usch jag vet hur du känner! Jag också kännt så en tid nu, funderar på att sluta från och till. Man kan ju bara hoppas på att man är inne ii en dålig period och att det blir bättre =)

Ja men gud, bara för att dom gått 140 behöver dom inte direkt vara lätt ridna :) Känn ingen press ta tid på dig, njut av tillfället du fått och kämpa det kommer det kommer, bara onödigt att känna press :D



( Nog för att jag är precis som du när det gäller mig själv, kan gräva ner mig totalt, men börjar lära mig att det inte alls ger någonting ;) )

Alla har vi våra mindre bra dagar inom vår ridning.. Det finns gånger i livet som man tvilar på sig själv och frågar "varför håller jag på med detta?", men sen så finns det dagar då man är perfekt, hästen går kanon och man känner sig som herren på täppan..

Det är dom dagarna man måste komma ihåg när man har sämre dagar..



Alla ryttare har sådana dagar, vare sig det är en nybörjare eller en toppryttare..



Du är fortfarande ung och har hela livet framför dig.. Jag menar, titta bara på John Whitaker, han är gammal i gamet :)

på filmerna du lägger ut syns det att du KAN rida! :) känns nog bättre om några dagar igen. :)

super bra blogg ! :D

Nu måste faktiskt mamma lägga sig i bloggen även om jag lovat att inte kommentera och "skämma ut" dottern med att visa att jag läser hennes fina blogg.

Hoppningen med Tage har gått kanon med tanke på hur kort tid du har haft honom Frejsi. Igår hoppade du bana på 1,10 och har bara hoppat honom några veckor. Han rev ett för att han gick på för fort men för övrigt tog han allt med dej. Det är nog du som ställer för stora krav på dig själv och som känner att du inte har lika stor kontroll på honom som på Liva, men så har också Tage en helt annan gnista på banan än hon någonsin haft och den gnistan måste du lära dig att ta tillvara och njuta av. Att hitta den ultimata ritten på en lite hetare häst är dock inte gjort i ett nafs och det du är missnöjd med på dig själv tror jag är just att du inte hinner kontrollera varje steg så att ni är perfekta tillsammans. Allt behöver inte kännas perfekt inför och över varje språng, hästen tittar inte på bilderna efteråt. Jag förstår hur du menar att du inte hinner tänka men det är något som kommer så småningom. Ingen kräver av dig att du ska kunna göra allt perfekt med en gång. Njut av att du har en häst med stor kapacitet, gäller bara att rida in sig tillsammans först, det tar tid. Snälla härliga bloggkompisar har du som också känner igen sig i det här. Det kommer att bli kanon.

Det är inte så konstigt att du inte hittat alla knappar på Tage än, du har ju inte haft honom så länge. Jag förstår dock verkligen hur du känner dig. Alla har nog dagar då de känner att "varför håller jag på med det här?" Men oroa dig inte, gnistan kommer komma tillbaka! Jag tycker du och Tage har kommit väldigt långt iom att du haft honom så kort tid. Jag skulle aldrig drömma om att starta en 1.10-hoppning bara efter några veckor. Bara det visar ju att du vågar ta risker och det är väldigt viktigt om man ska ta sig någonstans inom hoppningen. Ta det lugnt och stressa inte. Starta kanske 90 - 1m tills ni hittat det riktiga flytet sen kommer 1.10 gå som en dans. och lyssna på din kloka mamma och gläds åt att du fått en sådan toppenhäst. Om ni redan startar 1.10 nu, tänk var ni befinner er om ett halvår. Du grejar det Freja!

Så kände jag för ett par år sedan, inge kul alls! :( Visst hade jag en svår häst men hade jag vart en bättre ryttare så skulle vi fixa det. Men jag löste det! Även om jag tävlar hoppning, så började jag träna för en av sveriges bästa dressytränare som coachar flera ryttare som ridit/rider i landslaget. WOW säger jag bara! Det spelade ingen roll att lilla jag kom där för tränaren var precis lika engagerad i mig som alla andra, och hästen och jag blev verkligen ett!

Det kan jag verkligen råda dig till, åk till en tränare som bevisligen har hjälpt ryttare mot toppen förr. Det kan räcka att åka en gång per månad, kanske två. På så vis vlir det inte så dyrt och du kan fortsätta trimma hemma på din "hemläxa". Fungerade för mig!

Sv: nej tyvärr inte pga olika anledningar.

Kan ju tillägga att jag knappt kunde arbeta min häst i korrekt form när jag började :P Men det spelade ingen roll, ingen såg ned på mig för det, snarare tvärtom! Man ska inte skämmas!!!!!

Sv: neeej det alternativet finns inte, bara de att när man är i en dålig period så känns det så. Men sluta och ge upp finns inte på kartan! =)

att bara glida fram på ett bananskal kommer aldrig att ge dig något, det är motgångarna du i framtiden kommer att ha lärt dig något av! :) Att genom åren fälla massa tårar för att det går åt helvete hör till sporten, fortsätt kämpa, någon dag lossnar det om du bara vill! :D

Men Freja. Vad är det om händer? Du som alltid brukar tro på dig själv. Varför är vi inom ridsporten ibland så fixerade kring vad andra ska tro och tänka om vår ridning? Din ridning är inte dålig och du kommer att sköta din uppgift utan problem. Sedan hanterar vi djur, de är inga maskiner. Men så länge du är nöjd med din insats är allt bra! Lycka till!

YES! När jag äntligen är inne på någons hästblogg ser jag att det finns någon som vågar berätta hur det står till. Jag har skrivit en hel massa om vad jag tycker och inte tycker om hästbloggar på min egen blogg. För tre veckor sedan skulle jag lämna iväg min häst. Jag kunde inte rida och han var bara en seg jävla apa. Allt stod still och jag var världens sämsta ryttare. När jag var som mest arg och släppte all motivation och alla mål, det var då det hände. Någon utomstående skällde på mig och med all ilska fick jag även tillbaka viljan. Herr Ridsår kom in i mitt liv och jag genomförde min första dressyrtävling med blödande ben. Ridning är ett helvete och hästmänniskor är ett ännu större helvete. Det enda man kan göra är att VISA ALLA. Aktivera din killerinstinkt och kör på. Svackor är till för att använda som språngbrädor. Du får inte ge dig! Var HARDCORE!!!!

finns sånna dagar, gjorde en klantig sak för ett tag sen, nybörjarkänslan kom, satt nosremmen fel, en remont ska gå framför bettet, satte den bakom inte konstigt att Tink va stel

Det är inte lätt, man vill så mycket men ibland så går det helt enkelt inte. Jag har en vinnarskalle och jag ger alltid 100 % i allting och jag vill alltid vinna, dock har jag alltid haft otur med hästvalet. En var världens underbaraste men han var väldigt seg på banan, men jag var alltid felfri, men vann aldrig. Hästen jag har nu tog en tidigare ryttare upp för snabbt till 130 så nu blir hon osäker när vi närmar oss 110-115 plus att hon får väldigt ansträngd andning när hon tävlar terräng och det är varmt ute och liknande och så är hon lite tjafsig i dressyren.



Vad jag vill säga är att det inte spelar någon roll hur mycket man vill och hur starkt psykisk man är, för har man inte en tillräckligt kompetent häst så kan man inte nå toppen. Man kan gå långt, för att man har en vinnarskalle, men det räcker bara inte tyvärr..

Det är när man lider man blir starkare.. eller nåt..

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: