Ibland när jag har svackor i livet, vilket jag har med jämna mellanrum (mitt liv är en jävla berg-o-dal-bana!), så brukar jag tänka tillbaks på hur mitt liv var förr och sakna det. Önska mig tillbaks. Saknar allt jag hade då, saknar mina barndomsvänner och saknar min pappa. Saknar att vara liten utan förstånd och större bekymmer, saknar mig själv. Undra vad som gick snett, var skon klämmer. Borde inte se bakåt, men kan inte låta bli dagar som dessa.

Så oerhört glad att jag har en bästa vän som alltid finns där och gör mig glad, vet inte vad jag hade gjort om jag inte träffat henne. Imorgon fyller jag 18, yey...
och ja, känns jävligt fel att publicera en sånhär text men behöver skriva av mig lite.