Fy vad jag är trött nu! Red 3 hästar på ridskolan och kan bara säga att jag är SÅ himla glad över min egna fina häst och min egen underbara utrustning! Inte för att det är något fel på ridskolehästarna som jag red, det är riktigt fina hästar men det fick mig att inse hur mycket jag har lärt känna Tage vid det här laget. Utrustningen var inte heller dålig, men man har ju alltid bättre koll och är van vid sin egen. Sen kom jag att tänka på att ALLA hästar egentligen är ganska svåra, men på olika saker. Tage är nog inte mycket svårare än andra stora tävlingshästar, i början var han nog just eftersom han var så maffig och ville testa mig -Men nu känner jag honom och då är han världens sötaste! Dock tror jag att det är ett stort hopp mellan "barnponny/mor-och-dotter-häst" och tävlingshästar, och det är nog det som jag har uppfattat som det svåra när jag bytade från lugna/snälla Liva och Tuffe mot Tage -För även om han är underbar mot mig nu så har han ändå ett tuffare temperament och psyke än vad mina tidigare hästar har haft. Sen får man inte glömma att han var ganska oriden när han kom till mig, det har såklart försvunnit efterhand som han har blivit riden så nu är han betydligt lättare att rida än vad han var förut. Nu har jag redan glömt vad det var jag ville ha sagt med allt detta, så jag återgår till att berätta om ridskolehästarna jag red idag:


Kass bild från veterinärbesiktningen

Jag började med att rida Tyson. En stor valack (173?) som klubben köpt från Piledahls stuteri, han är väldigt grön och valpig -Tror inte han är mer än 5 år. Jag som är van vid Tages högresta nacke kändes som att jag skulle trilla över halsen på Tyson som är ganska klen och lågställd. Han var lite jobbig att rida tyckte jag, jätteseg att stanna och ibland lite tjaffsig och hängande i innerhanden. Försökte jobba på det men tyckte inte att det blev riktigt bra med något av det -Stundtals gav han efter i nacken.


Bild från provridningen på Bruno (Burning Flame) -Både Bruno och Tyson är voltigehästar på klubben

Nästa häst var Bruno. En 182 cm hög valack. Honom gillade jag betydligt mer, han var lite mer maffig och man fick mer att ta i än vad Tyson erbjöd (inte så konstigt kanske eftersom Tyson fortfarande är outvecklad medans Bruno är "klar"). Han blev ibland trotsig och bockade/backade/småreste sig när man började ställa lite krav, han ville gärna sköta allting själv. Älskade hans galopp, riktig gunghäst!

Sista hästen var en ponny som fått ett sår på benet så den skulle jag bara skritta barbacka på. Hundra år sedan jag red en liten ponny så den kändes verkligen mini när jag hoppade upp på den, särskilt efter Bruno!...

Senare ikväll ska jag ut och galoppera Tage en längre runda. Skulle egentligen ridit honom tidigt imorse men det hällde ner regn och mullrade så istället för att rida fick hästarna springa in i sina boxar. Om jag orkar efter det så tänkte jag ta och träna mig själv lite, då kommer jag nog att sova gott ikväll!