Tage och jag?

Gårdagens dressyrpass började i katastrof, men slutade i en genomarbetad häst och en glad ryttare! 

Första halvan av passet gick verkligen skit, ingenting fungerade. Tage vägrade att ställa sig och gick som en planka, han kändes stel i bakdelen och gjorde lite som han ville.
Anledningen till att han var stel tror jag är för att vi i söndags körde ett långt skrittpass där han verkligen fick trampa under sig och lösgöra kroppen, han var svettig när han kom hem så det var minnsann effektivt. I måndags kom jag hem sent från skolan så det blev ingen ridning, så han hade säkerligen lite träningsverk och stela muskler.

Jag var rätt frustrerad och nästan ledsen vid det här laget, jag vill verkligen inte sitta och dra hästen i munnen för att få lite ställning, det är inte min stil. Det är taskigt mot hästen, det ska inte behöva vara så, och jag vill inte själv lägga till vanan att vara hård i handen. Jag hatar det!

Efter lite förklaring från mig varför det inte fungerar, så kom Kattiz på en superb idé:
SLÄPP INNERTYGELN HELT!

Herregud, att en så liten detalj kan förändra en hel häst! Jag har berättat förut att han är ganska så "seg" i munnen, det är svårt att förklara i ord hur det är att rida honom men han förlitar sig verkligen på innertygeln (Som egentligen ska hållas mjuk och endast leda), mjuknar man i den så flyter han ut och tappar ställningen. Vilket är det mest irriterande eftersom det blir en ond cirkel...

När jag däremot släppte tygel helt och hållet, då hade han ju ingen "vägg" att stödja sig mot och var helt enkelt tvungen att arbeta själv och lyssna på mina små signaler! Åh, det kändes helt underbart! Vi liknade nog mer ett westernekipage när vi red runt där på halvlånga tyglar, men fy satiken vad allt släppte! Helt plötsligt var vi flera punkter närmre att bli "Drömekipaget"!

LÖSGÖRANDE
DÅ: Seg och ovillig, lösgörande övningar fungerade inte riktigt
NU: Så mjuk, så mjuk!

MUNNEN
DÅ: Seg i munnen
NU: Mjuk och känslig

REAKTION VID HJÄLPER
DÅ: Körde lite sitt eget race, tyglarna behövdes
NU: Flyttar sig som en ängel för vikt och skänklar!

REAKTION VID TEMPOVÄXLING
DÅ: Tog lång tid på sig och krävde mycket tyglar
NU: Saktade av med hjälp av sätet! Igångsättning var lite segare eftersom han behövde göra allt själv, vilket var jobbigt... ;)

RYTTARENS HÄNDER:
DÅ: Krävdes rätt hård tygelkontakt
NU: Behövdes knappt!

Allt detta förändrades till det bättre, endast för att jag släppte innertygeln?! Helt otroligt!

Plötsligt så var han inte så överpigg heller, nu fick han ju jobba ensam! Då hade han helt plötsligt glömt hur man bl.a. fattade galopp... ;) Han fick en helt annan bärighet, bakdelen kom in och hjälpte till, trots att han inte gick rättställd så var han mjuk i kroppen och gick i (låg) form, flyttade sig exakt dit jag ville med endast vikthjälper, öronen var avslappnade och intresserade av mig, hela hästen var så känslig för minsta lilla tryck från mig! Kan ni förstå vilken lättnad det var för mig, att kunna rida med mina mjuka händer och ändå få ut såhär mycket?! Det kändes verkligen att han arbetade korrekt, jag kom nog 10 cm högre upp eftersom han började arbeta med ryggen!

Eftersom jag inte höll i innertygeln så gick han inte ställd på volten, då och då var han även utåtställd (Det är så som han går om man inte håller upp honom i innerhanden, ovanpå det är han inte särskilt frivillig till att gå inåtställd, tänk er då hur mycket häst man behövde hålla i...). Vi lät honom göra så med teorin att han så småningom kommer att upptäcka själv att det är jobbigare att gå utåtställd än att lyssna på sin ryttare och ställa sig inåt. Mot slutet dock började jag leda inåt lite, men endast lätta och små tygeltag så att han inte fick chansen att fuska igen.


I think someone needs a bigger ass!...

Efter att ha upplevt detta passet och skritturen för några dagar sedan, så är jag rätt säker på att han behöver fler rygg- och rumpmuskler, det är antagligen därför som han fuskar och hänger sig på ryttaren, han orkar helt enkelt inte bära sig själv på rätt sätt. Att rida på halvlånga tyglar, utåtställd, är självklart ingen långsiktig plan men jag tror att det kommer göra honom gott tills han har byggt upp sina muskler. Först då kan han arbeta korrekt med korta tyglar. Det handlar också om att han ska förstå rätt och fel, hamna i en god vana. Vi är definitivt på rätt spår!

PS. Mitt ögonbryn mår bra! Jag är dock hemma från skolan idag eftersom jag inte får lov att blöta ner limmet än, så det ser rätt grisigt ut just nu...