Gud vad jag är stolt och nöjd efter hoppträningen igår! Det kändes verkligen skitbra, jag och Tage samarbetade perfekt för första gången! Jag känner mig verkligen hemma på honom nu och vågar ta för mig, nu känns det bara som att det är lite finslipning på känslan och ännu mer styrka/kondition, sedan är vi sammansvetsade och farliga! Åh, det går inte att beskriva med ord hur det känns, det pirrar i magen och allt känns så bra!


Uppvärmningen, vi är det 2:a ekipaget!

För en gångs skull så var vi tidigt framme, så sadling och framridning kunde göras i lugn och ro. Träningen började med att vi hoppade ett litet räcke med en markbom framför, lite "kom-igång"-uppvärmning. I trav var det inga problem, men i galopp blev det lite väl ivrigt ibland... Ena gången hoppade han markbommen och räcket på en och samma gång, hehe...


Dessa olika hinderkombinationerna tränade vi på!

Själva "huvudpasset" var som skräddarsytt för oss! Precis de svängarna och hinderkombinationerna som vi behövde träna på inför KM, bl.a. bågsvängen som vi inte klarade av på klubbhoppningen. Vi hade forfarande lite problem med den svängen just för att Tage är så stor och snabb, hindret dyker upp på nolltid, men vi klarade det felfritt alla gånger och när jag ridet in mig ytterligare på honom så kommer det att gå som ingenting. Mot slutet hoppade vi även en oxer på 120, det var inte en av våra bästa rundor men bra gick det, återigen så tror jag att det bara kommer bli bättre och bättre!





Mamma bad Christer att pusha på mig lite extra vad gäller ben/hand/sitsaktiviteten, vilket verkligen gav resultat tycker jag! Här är lite tips som han gav mig:

 Om jag känner att han är stark och inte lyssnar så skulle jag föra ihop händerna lite. Jag trodde inte att det skulle hjälpa och blev väldigt förvånad när jag kände att jag helt plötsligt orkade kontrollera honom enda fram till hindret!
 Ett av mina största problem är att jag gärna lutar mig fram de sista sprången innan hindret, vilket också är orsaken till att jag lätt trillar av om hästen vägrar. Nu fick jag en väldigt bra anledning till att hålla mig upprätt enda fram till hindret; Tage blir väldigt lätt "lång", så för att ge honom bästa möjlighet till att spänstigt klara hindret, behöver jag sitta till och hålla ihop honom tills det är dags för avsprång.
 Bara för att hästen är het och ångar på av sig själv, så fick jag inte glömma att rida med mycket skänkel ändå.
 Tänk på att ha ett bättre grundtempo, då blir avsprången alltid perfekta. Tage är het, men blir lätt "översamlad" och studsig/kortgalopperad om man håller in, därmed kommer vi ofta för nära på hinder och klämmer in ett extra galoppsprång.


 Samla med handen, och driva med skänkeln. Ha hästen mellan hand och skänkel enda fram till hindret, när det blir lite högre dock så skulle de sista galoppsprången vara mellan skänkel och hinder. Detta ger alltså en bättre och bärigare grundgalopp.
 Kände man att det skulle bli fel avstånd någonstans så var det bättre att driva på än att korta in.
 Håll samma tempo genom hela banan. Om jag släpper honom de sista galoppsprången så blir avsprångspunkten förändrad, och det är inte alla gånger man kan klara ut det.



Jag fick även en bra förklaring på varför Tage var så okänslig i sin mun/stark och blev studsig, de flesta saker som jag försöker jobba bort faktiskt, och det var för att han hade gått så höga klasser och därför var van vid hårdare, snabbare och bestämdare hjälper vid hoppning. Jag kan inte återge exakt vad Christer sa eftersom jag bara kommer ihåg det svagt, men något åt den stilen var det, och stämde perfekt!


110 - 120

Jag är jättenöjd med dagen, även om vi inte är 100% samspelta än så steg vi i alla fall ett tiotal procent efter denna träningen!