Preston har varit ett tag på tillridning, idag passade vi på att åka och kolla när Kajsa, som är dotter till ägaren, skulle rida honom lite. Jag tyckte att det såg bra ut, definitivt mycket mer lösgjord än han varit förr!

Gud vad jag saknar honom... Tänk att man kan fästa sig så snabbt vid någon, det var ändå inte särskilt länge som jag red honom innan operationen. Jag har absolut ingen aning om hur det kommer bli i framtiden, om han ska bli ren dressyrhäst eller vem/vilka som ska få rida honom, men oavsett hur det slutar så är en sak säker; Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!