Årets, änsålänge, roligaste ridpass!

Molle bjöd hem mig, Julia och Kajsa för att rida en långritt på stranden och i skogen som ligger nästan precis invid deras hus. Jag red Preston eftersom ingen av mina hästar är tillräckligt igång för en 2-timmars-runda i sand och skog. Preston hade nog aldrig varit på varken en strand eller i en skog förut, men han skötte sig jättebra!

1. Maria var inte med idag så jag fick lasta ur Preston, för första gången. Han har en tendens till att kasta sig ur transporten så fort bakbommen är nere, men idag provade jag att ta med ett äpple för att distrahera honom lite under urlastningen, och vet ni vad? Det funkade! Det enda som gick fel var att han var så hagalen efter äpplet att han tog en tugga på min tumme istället...

2. Till en början skyndade han sig förbi alla andra, så att han kunde gå först, men efter en stund började han slappna av och gick lugnt bredvid de andra hästarna. Jag känner dessutom att jag börjar få lite koll på det här med form, i skritt i alla fall, och inte hela tiden. Men för varje ridpass så lär jag mig mer och mer om hur jag ska göra, och det är väl ändå bättre än ingenting!



3. Han reagerade knappt när vi kom ner på stranden, jag trodde att han skulle vara lite mer spänd och sprallig. Det enda han tittade till på var vissa fotspår i sanden, dem hoppade han över, och de små bäckarna som kom med jämna mellanrum över stranden. Det var kanske som högst 10 cm vatten, och en liten kant ner i sanden. Han klarade dem mer eller mindre bra, men med Molle och Enoks draghjälp så kom vi alltid över!

4. Precis innan skogen fanns det miljontals med sandbackar; Höga, låga, branta, jämna. Vi skrittade över några stycken, perfekt för att aktivera och muskla upp Prestons bakdel! Dock blev han nog lite sur över att han fick jobba, på väg in i skogen travade han mig rakt in i en stor kvist med barr...

5. Skogen älskade han! Det fanns en massa fällda träd som man kunde hoppa över, dessa blev han helt tokig i! Han hoppade dem utan minsta problem, började till och med gå i en samlad galopp av sig själv när han laddade inför nästa anridning!

6. Efter skogen, på väg hem, kom det fler sandbackar, dock blev det inte särskilt många eller höga eftersom hästarna var ganska svettiga. Bäckarna var inget problem längre, lyssnade perfekt i den sista galoppen på stranden. Jag provade att se om han vågade gå i havet, men det var visst lite väl överkurs?... Han tyckte inte om vågarna, särskilt inte ljudet av dem. Men han vågade trots allt gå längs med kanten, och det är alltid en början!



Han var ett energiknippe på vägen hem, mer än vad han var när vi började. Jag tror dock att han kommer ha ganska rejält med träningsvärk i morgon, särskilt efter sandbackarna!


Kajsa/Papparazzi, Julia/Smilla, Jag/Preston och Molle/Tough Enough