Jag saknar Preston!
2009-07-09 | 18:07:25Tänk så snabbt han hann utvecklas från det att vi träffades första gången på sportlovet i februari, tills i juni då han undersöktes och benbitarna upptäcktes. Lite mer än 3 månader tillsammans alltså!
FEBRUARI:
Första gången jag träffade och red honom, 16 Februari. Även första gången han hoppade ett hinder tror jag?
Andra gången jag red honom, runt den 20 Februari. Denna filmen var en av de bättre i slutet.
Första gången han hoppar flera hinder i följd. Detta var på en blåbärstävling på klubben, höjden ligger nog på 30 cm. Jag tyckte faktiskt att han var duktig här, positiv.
MARS:
Mars var en mellanmånad då vi bara tränade. Detta var den första gången han hoppade lite läskigare hinder, mer än bara vanliga bommar. Höjden låg på tävlingshöjd, 90-1 meter.
APRIL:
Första riktiga tävlingen! Ljunits anordnade en extra-klass som gick på 70 cm, så den anmälde vi oss till plus 90. Här tyckte jag fortfarande att hans galopp var lite väl osäker och instabil så det blev travhoppning för det mesta.
Full rulle framåt!
Första gången vi hoppade 110 tillsammans! Ridpasset hade gått så himla bra så vi provade att höja det ena hindret.
Jag tog med Preston till Talang Skåne-mönstringen eftersom Liva blev halt precis innan. Tyvärr gick det ju inte så jättebra då jag var nervös, och stackars Preston som aldrig varit med om något liknande med breda/höga/utsmyckade hinder blev ju såklart ännu mer nervös. Men det var en bra erfarenhet och han var superduktig för att endast ha hoppat i 2 månader!
MAJ:
Även Maj blev en mellanmånad, mest träning. Vi åkte på en tävling i Frosta som gick sådär, vilket jag helt tar på mig!
Enligt vår tränare som är en gammal svårklass-ryttare skulle han kunna gå svår klass senare, vilket jag självklart är väldigt stolt över! Jag hoppas bara att jag också är av tillräckligt material för att kunna ta upp honom dit...
JUNI:
Här blev det inte mycket träning innan han fick konstaterat att han har lösa benbitar.
Så, på mindre än 4 månader har vi gått från att vara rädd för en bom, till att tävlingshoppa 1 meter! Men den största och bästa förändringen är att har förvandlats till en riktig snygging med lite mer kött på benen! Självklart kan ju inte jag ta på mig hela den förvandlingen heller, Maria har också varit duktig och kom igång riktigt :) Jag tror att om han hade varit frisk och fortsatt sin utbildning så hade vi snart satt vår 0:a i både 90 och 1 meter.
Men det får vi återkomma till nästa år!
Glöm inte att det är frågestund!
SV: Jaha, det låter ju som ett mysigt ställe, men synd att du inte trivs.
önskar er all lycka!
shiet va svettig han var då i typ februari...väldigt stor förbättring det har blivit nu när han mer är van att åka i transport och se nya ställen;)
ja vilken skillnad på häst efter 3 månaders arbete, bra jobbat! =)
SV: Synd att du inte trivs, men kan du inte jobba där du jobbade innan då? :)
Det är riktigt bra, får hoppas att du klarar det nu till hösten eller iaf nästa år :)
Svar: Tack, vi hade detjättebra och nu har vi kommit hem (eller vi gjorde det igår) :D
Jag gillar verkligen din blogg!
Ska vi kanske följa varandra via bloglovin'?
Kram♥
När får han komma hem igen?
vad roligt, :)
jag la till dig nu :)
Svar: Ojdå, jag har inte riktigt förstått att det skulle ta så lång tid innan han blir frisk (eller så kommer jag bara inte ihåg det). Vi får verkligen hoppas att allting blir bra, för det vet man ju aldrig tyvärr..
Imorgon ska jag och mamma åka och hälsa på min förra häst som vi var tvunga att triangelmärka för han inte kunde tävlas längre, men som nu inte ens kan gå runt och galoppera i hagarna utan att ha ont. Kommer bli så sorgligt och jag försöker att inte tänka på det, men nu blev jag så ledsen..
Verkligen trist när det blir så. Jag minns min förra häst som tyvärr inte länge finns. Han fick en skada på benet och fick vila väldigt länge. Alltid jobbigt, men förhoppningsvis kommer han tillbaka starkare. I går gjorde jag höjdrekord med 4 åringen på hoppträningen, hela 80 cm =)
du är bra på rida ^^
Lägga till varann på bloglovin, när jag ändå söker nya bloggar att läsa? :)
Hej! Lillahansagårdsbloggen ligger på is tills vi får suget igen, kanske när jag köpt ny häst för det kanske jag ska göra :) Jag läser i vilket fall din blogg fortfarande och tycker den är hur grym som helst! Kram Annika
ni är riktigt fina tillsammans! :D hur går de för honom på kliniken? <3
Annika: Jag förstod det, vad tråkigt, er blogg var ju så bra! :) Vad spännande, hoppas det går bra i ditt letande då! ;P
Tack, verkligen superkul att höra! :D
lagt till dig nu :)
